fredag, juni 30, 2006

Kort om Irans atom historia

Som jag hade lovat tidigare, skulle jag skriva en förenklad historia av Irans atom-program som började under Shahen av Irans tid vid makten. Det är ingen överraskning att det var just Shahen av Iran, som påbörjade Irans atom-energi program. Som en sann nationalist som älskade sitt land och speciellt sitt folk, ville Shahen av Iran, att hans folk och hans land skulle ha det bästa.

Det hela började egentligen 1957 då Iran och USA skrev ett avtal om att ha ett samarbete med varandra vad gäller utveckling och forskning på fredlig atom teknologi och att Iran skulle påbörja anrikning av Uranium.

Ungefär tio år senare, 1967, beordrade Hans Kejserliga Majestät Shahen av Iran, att ”Teheran Nuclear research center” (TNRC) skulle bildas vid Teherans universitet, som skulle fungera under AEOI, Atomic Energy Organization of Iran. Vid TNRC, hade man en 5-megawatt reaktor som på sitt bästa kunde bilda 600 gram plutonium om året.

Efter ett beslut från det iranska parlamentet, Majlis, skrev Iran den 1 juli 1968 under NPT som började verka 5 Mars 1970. Enligt denna NPT avtal, hade Iran all rätt att anrika Uranium.

Med tanke på att både AEOI och TNRC hade bildats och NPT avtalet hade godkänts av Majlis och Iran hade skrivit under, kunde Shahen, Majlis och AEOI påbörja planerna om att bygga 23 stycken kärnkraftvärk centra runtom i landet, till år 2000.

1974 skrev Iran ett avtal med det franska företaget ”Framatome” att bygga två stycken 950-megawatt reaktorer i Darkhovin kärnkraftvärk, vid floden Karoon, som ligger syd för den iranska storstaden Ahwaz. Även om Framtome hade förbered allt, fick de aldrig starta på grund av den revolution som tog plats i Iran. All avtal med Framtome annullerades i sin tur av den Khomeini valda statsministern och terroristen, Bazargan. 1992 skrev Iran ett kontrakt med Kina om att de skulle bygga klart kraftverket och reaktorn vid Darkhovin, men fortfarande har man inte kommit igång med den, kanske pga. att den ligger så nära den Irakiska gränsen.

Ett annat ökänd atomkraftvärk i Iran, är Bushehr kraftvärk, som ligger 17 km syd för staden Bushehr. Det var i själva verket Shahens ide att bygga Bushehr för att han var bekymrad att oljan skulle ta slut. 1975 skrev Iran därför ett kontrakt med det västtyska företaget ”Kraftwerk-union AG” om att bygga Bushehr reaktorn, som skulle vara färdigt 1981.

I februari 1979 när den iranska revolutionen eller katastrofen som vi kallar det hade fullbordats, var Bushehr-1 (Bushehrs första reaktor) till 90% klar och 60% av dess utstyr installerade. Bushehr-2 i sin tur var 50% klar. Efter 1979 katastrofen, så annullerades alla avtal och Bushehr låg stilla. Under Iran – Irak kriget bombarderades Bushehr kraftverket hela 6 gånger och skadades då allvarligt.

På 90-talet påbörjade den islamiska regimen att på allvar leta efter olika partner som ville hjälpa dem med sin kärnkraftvärk och reaktorer. De tvingades vända sig till likasinnade länder. Alltså länder som är omänskliga och diktaturiska, nämligen Kina och Ryssland. Med hjälp av dessa länder kunde Iran med mer än tio-år slöseri med tid, påbörja byggnaden av dessa kraftvärk.

Det var först efter att den terroristiska organisationen Mojahedin år 2002 avslöjade att Iran håller på att bygga två hemliga kraftvärk i Natanz och Arak, som världen blev misstänksamma mot islamiska republikens atomprogram.

Efter flera möten mellan Iran och Frankrike, Tyskland och England, beslöt Iran sig att tillåta inspektioner av kraftvärken, men ställde dock med mycket problem, och idag är vi i den krisen vi är.

Världen misstänker att islamiska republiken håller på att bygga ett atomvapen medan regimen förnekar, även om allt visar att regimen gör som de alltid gör, ljuger.

1 Comments:

At 30 juni, 2006 16:21, Anonymous Anonym said...

Tack för detta Ardi. Väntar på den du skall skriva om oppositionen. Vad tycker du förresten om den nya kongressen som tog plats i USA?

 

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home